USA-resan

Vi var åtta personer totalt som reste tillsammans, men bara sex av oss var här för att examineras

Resan över var relativt händelselös, allt gick som smort förutom att jag inte fann flygplansstolen särskilt bekväm att sova i, så det blev bara någon timmes sömn här och där. Pga tidsskillnaden blev den 18 februari väldigt lång för oss. Vi lyfte ifrån London vid 11 tiden och kom fram till Los Angeles vid kl15 samma dag, men över 10 timmar senare. 

Vi hyrde SUV-bilar för att ta oss runt, vi skulle ju resa en hel del och inte alltid på motorvägarna. Här står vi parkerade framför Jamie Jacksons hus i Ventura, Los Angeles.

Jamie Jackson

Dagen efter vår ankomst satt vi i Jamies vardagsrum och pratade hovar, vildhästar, organisationens framtid och naturligtvis om hans nya bok; Paddock Paradise. (kommer till webbutiken i sommar).

På eftermiddagen verkade vi kadaverhovar på hans garageuppfart. Meningen med våra mentorships är att vi skall förstå hur var och en av våra instruktörer tänker och resonerar när de verkar. Vi skall lära oss deras sätt för att sedan kunna utveckla vår egen verkningsmetod eftersom inga hästar är lika och framför allt är inga områden lika. Det som fungerar för Jamie i LA fungerar inte för Chad i Wisconsin eller oss i Sverige. Däremot har vi alla något att lära från varandra.

Något av det bästa var när vi fick gå lös på konserverade vildhästhovar som Jamie tagit rätt på när han gjorde sina studier "back then", innan det blev förbjudet.

Här ser man konkaviteten väldigt bra, jag kanske måste påminna att det inte alls är meningen att våra tama hästar skall se ut på detta vis i hovarna. Men de var väldigt vackra och förmodligen högst funktionella.

Här nedan ser du samma bakhov ur två olika vinklar, för att visa på att hovarna i det vilda inte alls alltid är helt symmetriska och perfekta, men kan vara väldigt funktionabla för det.

BLM, Palomino Valley

Första anhalten efter Jamie var ett "Holding Facility" där de förvarar de vilda hästarna och åsnorna i väntan på bortadoptering. Varje år samlas nämligen uppskattningsvis 20% av de vilda hästarna in ifrån den statliga marken för att, som man säger, hålla nere populationen.

Målsättningen är att fånga in alla flockar vart fjärde år för en hälsokontroll och för att plocka ut de hästar som möjligen skulle kunna adopteras bort, alltså unghästar. Då avlivas även de hästar som har uppenbara genetiska defekter och mutationer.

Adoptionsprogrammet i sig är lite skevt eftersom det inte finns någon efterfrågan på mustanger som ridhästar. Därför har de regelbundet annonskampanjer över hela landet. Alltså; först fångar man in mustangerna, sedan annonserar man för att få folk att adoptera dem.

Avlivning är uteslutet eftersom BLM tillkom för att skydda mustangerna mot den utrotning som var på väg att inträffa när mustangerna infångades för att bli till hundmat. Ändå är det många som anser att BLM förvaltar mustangerna till utrotning genom att deportera dem till dessa "holding facilities" och befolkar statlig mark med privatägda kor.

Min tanke när jag såg denna enorma anläggning var fångläger. Det var minst ett halvår sedan senaste uppsamlingen, ändå var här 100tals hästar som såg riktigt schabbiga ut. Där var absolut ingen vanvård, de hade fri tillgång till hö och vatten och naturligtvis gick de på lösdrift. Men ändå så kunde vi notera att hovarna är hemska, pälsen rufsig, hästarna är väldigt omusklade etc. 

Enligt Pete Ramey inträffar förfallet i hovarna redan inom en månad efter uppsamlingen. 

Efter uppsamlingen auktioneras hästarna bort, oftast genom tyst budgivning. Skäckarna är de som åker först, och till högst pris. Alla hästar har nummer runt halsen och en kod frysmärkt på sidan av halsen. Den som vinner en auktion måste innan adoption kunna visa upp att hästen har en stallplats i USA för ett år framöver. När det året är till ända skall man kalla ut en veterinär som utfärdar ett intyg på att hästen är frisk och har det bra, sedan får man fullt ägarskap och får göra vad man vill med hästen. Inklusive slakt.

Det blev så långt och med så många bilder, så jag har fått dela upp min reseberättelse i tre delar, klicka på "fortsättning" längst ned så skall du komma till nästa.

Fortsättning