Nämn övergångsperiod, och vilken hästägare som helst kan börja rysa. Det låter plågsamt, smärtsamt och långvarigt. Har jag hört iallafall.

Därför har jag börjat använda ett nytt uttryck som stämmer lite bättre in; rehabilitering. För det är det som det hela handlar om! Hästen skall få rehabiliteras ifrån användandet av järnskor och få tillbaka sina riktiga hovar, få en chans att ställa saker och ting till rätta!

Känns mycket bättre, eller hur?

Denna period i hästens liv kan bli smärtsam, men det beror på hur långt gångna de deformerade hovarna är. Hur illa är det egentligen?

För hur man än vänder och vrider på det så föds hästar barfota. De är inte bara barfota, de har perfekta hovar när de föds! Det är sedan som det kan börja gå utför.

Första felet som många gör, det är att stänga inne sto och föl i några dagar i en mjuk box innan de vågar släppa ut dem. Vissa släpper aldrig ut sto och föl förrän det är dags för avvänjning! Där läggs grunden för trånga, bräckliga hovar. De första dygnen är essentiella för den unga hästens utveckling. Det är då de börjar räta upp sneda ben, belastar sina små hovar och stärker sina lungor.

Andra felet är naturligtvis felaktig verkning etc. men sådant skall jag inte tjata om här.

De flesta unghästar är helt oömma i hagen, tokrejsar hit och dit och kunde inte bry sig mindre. Sedan skos de när de skall ridas in och är därmed dömda till ett liv med skor. För de ömmar ju när man tar av skorna!



Men vad kom först? Varför ömmar de? För att man tog av skorna såklart! Men de klarade sig ju utan skor innan? Alltså måste de ömma för att man en gång skodde dem! De klarar inte längre att gå barfota och behöver en omställningstid eller rehabilitering.

Det är ytterst få hästar som aldrig klarat av att gå barfota i hagen. Som skotts redan i mycket unga år för att hovarna inte höll för hagbuset. Såna hästar kan man acceptera att de finns och försöka hjälpa så gott det går, om de nu går att hjälpa. Jag anser att man inte skall avla på sådana hästar. Det finns så gott om hästar i denna värld och att ta upp kass hovkvalitet på defektlistor tycker jag är en skyldighet vi har mot hästarna. Ingen hov - ingen häst. Eller hur?

När jag väl talar om unghästars hovar kan jag ju också nämna anledningen till att man, i det absoluta längsta, skall undvika att sko unga hästar. Hästar växer väldigt länge. Vissa anses "färdiga" redan vid tre års ålder då de rids eller körs in. Inom vissa sporter är hästar i den åldern redan i full gång med sin karriär. Dock är det så att varmblodiga raser inte har utvecklats fullt ut förrän vid, säg 7 års ålder. Kallbloden är ju ännu långsammare i sin utveckling.

Hovarna är ännu segare! Sin fulla styrka och tålighet har sällan hovarna nått innan 10-12 års ålder! Betänk då att hästen skos vid 2-3 års ålder. Varken hovarna eller själva hästen är fullt utvecklade. Sådant leder ofta till kollaps i hoven och sk "fullhov". Dvs en allvarlig form av plattfot. Fullblod som skos sent i livet får inte plattfot, så det är bara en myt att det ligger i deras gener. Felet ligger snarare i traditionerna.



Men hur lång tid tar en rehabilitation från skoning då? Det beror på.

Några veckor tar det innan hästen har anpassat sig till underlaget i hagen. Några månader innan blodcirkulation och känsel i nerverna börjar vara normal och all uppsamlad skit i hovarna har forslats iväg. Men här kommer det hemska; det tar i vissa fall mer än två år innan hovarna har fått tillbaka sin ursprungliga storlek! Alltså den storlek och den bredd som hovarna egentligen skulle ha, innan skor och onaturlig verkning kom in i bilden.

Vissa hästar är bekväma i hagen redan från början (med riktig barfotaverkning). De flesta som inte har allvarliga skador i hoven eller skos av på olämpliga tillfällen brukar faktiskt inte ha några problem. Olämpliga tillfällen kan t.ex. vara precis innan snön kommer på vintern då hagen är knagglig och ojämn.

Huruvida hästen kommer att bli helt rehabiliterad och klara av att ridas på alla underlag, även utan boots, beror till viss del på hästen, men största delen har du som hästägare ansvar för. För vissa hästar är det inte så noga, de har rätt bra grundförutsättningar så de kan bli helt oömma trots att de står installade halva dygnet och aldrig hinner med att röra sig de där två milen om dagen som rekommenderas. För andra hästar krävs lösdrift, stora hagar, bra verkning och en engagerad ägare.